Slutspurten
... Men snart så! :)
Jag tror ni redan vet svaret på Vem är utsökt? Det är bra, för det var vårt syfte.
Att se den där bilden påminde mig alldeles nyss om att jag för några år sedan faktiskt ett tag tänkte att om jag gjorde sådär med munnen skulle jag se lite... jag vet inte, sexigare? ut. Jag skäms för att ens berätta det nu. Men visst är det konstigt vad högstadiet, grupptryck och förväntningar kan göra med en?
Lyckligtvis kan jag idag konstatera hur fjantig jag var som ens tänkte sådana tankar, för det var ju inte bara "bita-sig-lite-i-läppen-och-se-nonchalant-ut". Tiden innefattade också extremt noppade ögonbryn, att inte stå upp för vad man tyckte, att ta massa skit.
Men jag tror på tiden. Jag tror att man med tiden inser vad som känns viktigt. Jag tror att tiden läker de allra flesta såren och att vi ibland måste ha tålamod. Jag vet att jag fortfarande har hundra saker som jag kämpar med, men jag försöker att inte göra det till en så stor grej. Som jag lärde mig i en ACT-kurs jag gick på skolan: acceptera det du inte kan förändra och förändra det du kan förändra. Det är det allting handlar om. Det finns inga måsten.
Det här är lite av det som min och Annas utställning handlar om. Vem är egentligen utsökt? Vad finns det för måsten? Vi är alla utsökta. Vi är alla perfekta eftersom att vi inte kan vara på något annat sätt än dom just vi är. Det betyder inte att vi inte kommer förändras, vi har ju alltid en möjlighet att förändra det vi inte är helt nöjda med. Däremot handlar självkänslan om att ändå vara nöjd med den man är, hela tiden. Under förändring, under mörka tider, under ljusa tider. För vi kan ändå aldrig vara någon annan än dom vi är, och därför är vi perfekta. Vi är alla utsökta. Låt inte andra människors osäkerhet få er att glömma det.
/Jenny
10 tavlor, 10 drömmar
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
Vernissage 4 mars, affären
Stunder som den här
Nu har vi fixat två saker på listan!
Idag gjorde skrev jag ut inbjudningskort som vi nu ska skriva lite mer på och sedan lämna ut. (Bild på de lägger vi kanske ut senare, just nu är det dock hemligt.) Dessutom har vi valt ut vilka bilder vi ska hänga och är nästan klara med undertexterna. Sedan var vi också i fredags och kollade ut vilka ramar vi hade att välja mellan, så imorgon ska vi köpa. Det ska bli mycket spännande att se hur det blir! :)
På torsdag smäller det!
Vi ses! / Jenny
dream catch me when I fall
Vad är verkligt? Jo, detta:
Hitills har vi lyckats åstadkomma detta:
- 21/1, torsdag: Möte med Ung pott, resulterade i bidrag av 3000 kronor till inköp av ramar
- Utställning på Kulturmagasinet 26/4-2/4 (i Kardemumman)
- 22/2, måndag: Möte med Linda, resulterade i att vi får ha utställning i Affären mellan 4/3-21/3
- Dessutom får vi förhoppningsvis hänga några tavlor i café Dolcetto under början av april.
Och självklart har vi ju gjort en massa skisser (ungefär tjugo sammanlagt) och börjat planera för hur utställningarna ska se ut, vad vi vill ha sagt med dem, vilka vi ska bjuda till vernissagerna och så vidare och så vidare.
Vad vi behöver fixa innan utställningen i Affären:
- inbjudningskort
- köpa ramar och krokar att hänga dem på
- välja ut vilka bilder vi vill hänga (och hur), skriva tillhörande texter
- skriva lite kortfattad information om oss och vårt projekt, så att allmänheten kan få läsa (också ett tillhörande foto på oss, som vi har några fina idéer till...)
- också en massa småsaker, till exempel tilltugg till vernissagen
Fullt upp just nu, helt enkelt! :)
Skönheten ligger i betraktarens öga
Skönhet är en föreställning, något som tillfredsställer betraktaren. Det kan studeras inom estetik, sociologi, socialpsykologi och kulturvetenskap. Som en kulturell skapelse är det dock extremt kommersialiserat.
Det är en så intressant tanke - vad skönhet är. Om det är en rent objektiv egenskap eller om betraktaren, med sina egna värderingar och erfarenheter, själv väljer ordets innebörd. De tidigaste teorierna om skönget som vi idag känner till härstammar från de grekiska försokratiska filosoferna, som Phytagoras. Pythagoréerna ansåg att det fanns ett starkt band mellan matematik och skönhet. De upptäckte att föremål vars proportioner överensstämde med det gyllene snittet upplevdes som mer attraktiva. Också inom den antika grekiska arkitekturen utgick man från de tankarna om symmetri och proportioner. Och enligt modern forskning anses personer vars ansiktsdrag är symmetriska och i enlighet med det gyllene snittet vara mer attraktiva än de vars ansikten inte gör det.
Men det är omöjligt att förbise den kommersiella inverkan och de normer för skönhet som vi ges av vår familj och närmsta omgivning. Vi lever i en värld som matar oss med ett stort urval ideal - allt som krävs i gengäld är att vi väljer. Och som alltid väljer vi gärna det som den stora massan finner accepterat. Det är enkelt. Enkelt är bekvämt. Bekvämt är önskvärt. Men något både jag och fröken Jenny har insett, det är hur vackert det är med mångfald. Jag älskar solens varma sken över en nitklädd punkrygg, jeansens trasiga fransar som sträcker sig över ett smalt knä och kängornas överdimensionerade storlek som ser ut att vara fasligt tunga att bära. Jag ler åt de svartmålade ögonen som skriker efter uppmärksamhet, det miljöfarligt sprayade håret, broscherna som exploderat över den trasiga axelremsväskan i ett antal som omöjligt går att räkna och det stora hårspännet i luggen. Eller varför inte den leopardklädda damen i basker, som i matchat mönster på halsduk, vantar och fodret på kappan drar sin matvagn till ica. Och se där - bohemen i sina tjockt stickade koftor, vackert färgglada mönster och bekvämt svävande kläder. Och ännu längre bort står den skånska litteraturvetaren i runda, lätt äggformade glasögon och läser en bok i sitt bångstyriga hår och sin oklanderliga utstyrsel efter den beigefärgade skalans alla oskrivna regler. Kanske upptäcker du också charmen i den oklanderligt plisserade kjolen och det tätt bakåtstrukta håret. Det är fantastiskt. Det är vad som ger en plats liv. Det som ger Sundsvall liv. Och helt plötsligt handlar det inte längre om den matematiska världens korrekta förklaringar. Det handlar om betraktarens ögon. Det handlar om det vi väljer att se och hur vi bestämmer oss för att tolka sanningen. För skönheten finns där, så nära och i en så stor utsträckning om vi bara lyfter blicken en aning. Det behöver inte vara fel för att det inte påminner om den nya gina tricot-modellen. För det är det så få som gör. (Tack och lov tycker många)(Så även jag)
Det är vackert att vi erbjuds så mycket, att vi alla kan välja en riktning som passar just oss. Oavsett om det handlar om kläder, attityd, frisyrer eller andra sätt att framställa vårt utseende på. Och att vi får dela med oss till varandra. För hur mycket jag än tycker om punkarens nitklädda ryggtavla, vet jag att den aldrig kommer bli min. Och jag kommer aldrig använda så mycket leopard, bära så runda glasögon eller sminka mig så svart. Men jag älskar att det finns andra som gör det. Och om vårt projekt landar som vi vill ha det, så kommer våra porträtt att visa olika sorters människor och var persons egen skönhet. För ibland behöver betraktarens ögon putsas lite, ställas om och få sig en ny värderingsskala. Eller bara påminnas om vad det finns att njuta av. För att värdera ett föremål eller ett utseende som fult och fel - det är ett tydligt tecken på att reparation behövs. Och då, i april, kommer vi att erbjuda en hjälp i "Vem är utsökt?". Det värmer mig.
Jenny
A new kid on the block! :)
Anna
Anna (Vad är utsökt? Torsdagar!)
Jennys loggbok, del 2
Måndag 11 januari
Idag ringde jag en vän till familjen, som jobbar i anslutning till kulturmagasinet, och berättade om vad vi ska göra i hopp om att hon skulle kunna hjälpa oss med sökandet efter lokal. Hon hänvisade mig till en man som hette Håkan Nordman. Då gick jag till receptionisten på Kulturmagasinet och sen ringde hon upp honom åt mig. Då kom han ner till entrén och jag berättade för honom om utställningen. Nu känns det äntligen som att vi kommit en bit på vägen! Ha sa till mig att vi skulle ansöka om bidrag till utställningen på www.ungpott.se, eftersom att han var den som hade hand om pengabidrag till unga kulturella aktiviteter, sedan skulle vi skicka vår PA-plan så skulle han vidarebefodra den till Tina (fast vi har redan skickat den, men det kanske inte skadar att göra det igen). Efter att vi gjort detta skulle han se till så att hon gav oss svar på om vi kan få möjlighet att ställa ut på kulturmagasinet eller inte.
Onsdag 13 januari
Idag har jag och Anna skickat in bidragsansökan till ung pott, också har vi bokat resa till Stockholm den 29nde januari - vi ska se en utställning som visar den väldigt duktiga fotografen Irving Penns snygga, vackra och framför allt inspirerande foton. Dessutom ska vi se en electroopera som bandet The Knife skrivit musiken till. Vi ansökte om 3000 kronor för inköp av ramar och 500 kronor för resan. Hoppas hoppas hoppas att de gillar vår idé och att de vill bidra både med pengar och utställningslokal!
Några av Irvings foton:
Jennys loggbok, 1
v. 46, 15/4, söndag
Nu är projektplanen inlämnad! Vi börjar få koll på hur vi vill ha det nu, vad vi ska fokusera på och hur vi ska disponera vår tid. Det kommer ju inte bli särskilt mycket exakt, förbestämt nu före jul eftersom det enda vi ska föra är att producera skisser och försöka hitta utställningslokal. Inspirationen och tillfällena att rita måste få komma lite av sig själv, speciellt för mig som har PA-tid på måndagmorgnar... Inte den tiden då man helst sätter sig ner och ritar.
v. 48, 23/9, måndag
Nu har jag satt igång med skissande och börjat fundera över vilka slags bilder jag vill göra. Jag har gjort mappar med inspirationsbilder och bestämt mig för att söndagkväll nog är den tiden som jag får jobba med PA på (annars kommer det inte bli något alls gjort).
v. 48, 29/9, söndag
Nu har vi ringt Tina Johansson (som är ansvarig för ungdomsutställningar på Kulturmagasinet) minst tre gånger utan svar... Och hon har inte ringt upp oss heller, trots att vi lämnat meddelande. Himla tråkigt. Vi har dessutom varit inne på Kulturmagasinet minst två gånger, men de som jobbar i receptionen har sagt att hon ofta är ute på små projekt o.s.v. och att det bästa är om vi ringer henne. Så, vi får väl fortsätta med det...
Nu har jag i alla fall gjort klart två bilder och börjat forska lite smått om olika ismer.
v. 52, 21/12, torsdag
Vi kom på att det nog är smartare att skicka mail till Tina, så idag skickade vi ett:
Från: Boberg Anna
Skickat: den 21 december 2009 15:42
Till: Johansson Tina
Ämne: En utställning i DIN SMAK
"Hej Tina!
Vi är två tjejer som går sista året på Skvaderns gymnasieskola. Vi har som projektarbete att under våren skapa en alldeles fantastisk (!) utställning, som vi just nu håller på att bygga upp. Två stiltypiska smakprov hittar du under bifogade filer. Vi har försökt få tag på dig, eftersom att vi väldigt gärna skulle vilja ställa ut på Kulturmagasinet. Nu när det är jultider och mycket ledigheter, vet vi inte hur vi ska få tag i dig på bästa sätt utan att störa. Så vi skulle verkligen uppskatta om du ville ringa, när du har tid, på 070_______. Då kommer Jenny Norberg svara med en glad och förväntansfull stämma!
Hör gärna av dig så fort du kan,
vänliga hälsningar
Anna och Jenny"
Dessutom bifogade vi två exempel på skisser vi gjort som vi planerar att ha med i utställningen.
Äntligen!
VÄLKOMMEN!
Kanske är det här starten på något fantastiskt. Åtminstone kan vi konstatera, med all säkerhet, att det här är bloggen som kommer guida dig fram till utställningen "Vem är utsökt?" som vi, Jenny och Anna, planerar att ha någon gång i april. Här kommer vi förklara hur vår utställning ska se ut, när den blir av och hur vi tar oss dit. Dessutom kanske vi bjuder på en och annan inspirationsbild och självklart lite förhandsvisningar på våra egna alster som vi sedan ska ställa ut.
