vem är utsökt?

Jag tänkte idag på hur fantastiskt det här är - vårt projekt.

Andra skoluppgifter som kräver tid kan när som helst få det att vända sig lite lätt i magen. Men detta, som både kräver mer tid och engagemang, är inget annat än ren och skär skaparglädje!

På torsdagen, den 26/1, gick jag och Jenny till Kulturmagasinet för att delta i ett möte med Håkan och Anders - två ansvariga från Ungpott. Vi var båda nervösa, mest för att det kändes så viktigt. Men sällan har vi väl mött två så fina herrar som då! De bad oss sitta ner och förklarade uppmuntrande att "här Anders har vi två flickor som vet hur man skriver en projektplan". Haha, det var den stämningen samtalet hade också efter det. Ganska på en gång fick vi sen svara på frågor utifrån idéerna vi presenterat i projektplanen. De undrade bland annat hur vi tänkt öppna åskådarnas ögon för vår konst "på ett nytt sätt", hur vi tänkt kring själva utställningen, vart vi ville vara och hur vi resonerat kring vår budget. Och det är alltid lika svårt att förklara sig. Det är så mycket som för mig känns så självklart, nästan som att "men det här har vi ju tagit hundra gånger", och när det sedan kommer till att sätta ord på det - då blir det svårare. Men vi pratade en stund och visade upp några av de skisser vi redan nu planerat att ställa ut. Och de tyckte om det! Det var en otroligt fin känsla att få lite positiv respons från någon helt utomstående. Och efter en nervkittlande tystnad, som jag är övertygad om att de själva njöt av, så fick vi de pengar vi ansökt om i blanketten.

Det resulterade också i en annan positiv sak: jag kan nu mycket enkelt och kortfattat beskriva kärnan i vårt projekt. Vi vill vidga människors begrepp om vad som är vackert och inte. Vi vill visa att det finns många sorters skönhet. Det är det som är så nyttigt med att förklara sina idéer för andra, man tvingas att komprimera sitt budskap. Det är svårt i början och känns ofta väldigt klumpigt, men oj så fint det är när det väl sitter!

Efter mötet var kände vi att vi hade flyt, och med ett starkt begär efter segertåg gick vi vidare till cafè Dolcetto.(Vi har sedan länge haft tankar på det som en eventuell utställningsplats oavsett om vi fick ställa ut på Kulturmagasinet eller inte). Vi pratade med ägaren, Susanne Molin, och förklarade glatt att vi hemskt gärna skulle vilja ha chansen att ställa ut vår fantastiska utställning i hennes konstavdelning. Hennes koncept är att vara ett fönster utåt för lokala konstnärer - såväl hemmafnulare som erkända konstnärer. Och efter att ha visat henne några skisser (och köpt en hel del fika för att underlätta hennes beslut lite) fick vi beskedet att hennes vägg i april blir vår vägg. Nu vilar hennes visitkort i min plånbok.

Tänk vilken gyllene torsdag! Vi lyckades få bidrag till projektets material, inte mindre än 3000 kronor, två utställningsplatser samt en hel del uppmuntrande ord om det vi hittills kan presentera. Åh, jag älskar det faktum att vi lyckats sälja in vår ide i två viktiga sammanhang för slutproduktens genomförande. Det här blir verkligen precis som vi beskrivit det från början fantastiskt!